Då det idag har varit lite varmare än tidigare (runt -10 mot -25 grader, brr...), beslöt jag mig för att ta ut Nalle på en promenad i sele och koppel (ninerna bor för tillfället i bastun där det är runt nollan dvs ingen större temperatursskillnad).
Han är inte överförtjust i snö, så vi var bara ute i 5-10 minuter, men lite bilder hann jag ta innan han satte sig och surade och ville in. :P I alla fall, här är ett litet urval :)
Sötaste Nallebjörnen <3
Roligt att få springa av sig ordentligt!
Poserar lite fint sådär ;-)
- Hejsan matte!
- Tjohej!
I framtiden kommer jag nog bara att ha hankaniner (om jag inte börjar föda upp då). Nalle är så underbart social, nyfiken och framåt, precis som en sällskapskanin ska vara! Visst älskar jag Saga, men hanar är enligt min erfarenhet mycket mer kontaktsökande.
Man märker stor skillnad på Saga och Nalle till exempel - är Saga inte på sällskapligt humör kommer hon bara fram för att se om man har något ätbart till henne, sen vänder hon morrande om och återgår till sin utkiksplats eller sitt hö.
Nalle däremot kastar sig mot burgallret så fort man kommer in i rummet och man hinner knappt öppna burdörren innan kastar sig ut och springer runt ens fötter, gör glädjeskutt och tar några varv runt i rummet för att sedan sätta sig och tigga mat och uppmärksamhet. Tror han kommer trivas superbra som innekanin :)
Nalle är faktiskt den sällskapligaste kaninen jag haft, näst efter min älskade Curry (RIP). Redan efter någon dag hoppade han självmant upp i famnen, och han älskar att gosa! Hans supermjuka, sammetslena päls gör ju inte saken direkt värre. Skulle kunna sitta och klappa honom hur länge som helst!
Däremot har han dragit på sig en jobbig ovana - nämligen att nafsa. Han nafsar i min tröjärm/jacka, i mina byxor och mina händer och tuggar på mina skor. Detta får jag jobba hårt med gissar jag, för när ett djur väl lärt sig att tigga genom att nafsa är det svårt att bli av med det beteendet...
Men trots allt så är han ju världens finaste lille Nallebjörn! :)
/Sanna
